I Krunegårds Sverige vill jag bo

Apropå valpåverkan har jag just sett sommarens bästa konsert och det råder ingen tvekan om vad Markus Krunegård vill att vi ska ha för samhälle. Han inledde med Ben, kött och känslor och slutade ordinarie program med Korallreven och vintergatan: ”mänsklig värme snälla kom närmre, 37 grader celcius är allting som behövs…” Han skriver finurliga texter (kolla in dem!) och skitbra poprock. Konserten var som en kombination av godisask och smällkaramell med besök av Miriam Bryant (OAOAE) Kristina Lugn (dikt) och Mauro Scocco (Sarah).
Självklart avslutades det med konfettikanoner och finstämd allsång. Mycket kärlek. 5 av 5 möjliga. 💕💕💕💕💕

Annonser

Sjukdom, hopp och tröst

Valet, klimatet och så vidare.
Visst kan vi behöva hopp och tröst i en och samma låt?
Lyssna på Sjukdom med Anna Ihlis och läs dikten av Erik Axel Karlfeldt. Du kommer inte ångra dig 💕
Jag delar länk till Spotify och EAKs diktarkiv, hoppas det fungerar.

http://www.karlfeldt.org/bibliotek/diktarkivet/item/sjukdom-2

Medborgare för en dag

Gick ner till bibblan och butiken för att bunkra och stod plötsligt öga mot öga med mina medborgerliga rättigheter och skyldigheter. På en lång rad och med framsidan symboliskt vänd mot stadens mest centrala gata stod valstugorna. Några röda, några blå, två i trä och en jag inte minns. Korsade gatan för att undvika att bli tilltalad och stegade vidare mot mjölken, bananerna och vad det nu var. Ryggan redan nedtyngd av några deckare, en roman och en faktabok. Någon hundralapp lättare vände jag hemåt och där var stugorna igen.

– Äh, vad tusan, tänkte jag och stegade fram mot de två röda. En i taget. – Vad vill ni med Sundbyberg? – Vad har ni för vision några generationer framåt? – Vad vill ni med Sundbybergs enda skog (Kymlinge)? Ni märker, jag gick ut lätt. Viktigt att inte skrämma in dem i sina stugor, våra demokratiska spjutspetsar.

De ljusröda var tyvärr som yra höns. Svaren spretade än hit, än dit. Den ene tyckte si, den andre så. Den stabile manlige företrädaren (av valaffischen att döma) stod ingenstans att finna.

Den ensamme mörkröde svarade galant och vidlyftigt, här skulle jag både få ha kakan och äta den. Kände mig föryngrad och sedd. Omhändertagen på något sätt. Men om han kommer i paket med virrhjärnorna? Och all den där byråkratin som följer detaljstyrning?

Förväntansfull närmade jag mig den minst klimatpåverkande stugan. Klent virke och inga väggar att tala om men två unga kvinnor som ivrigt inväntade mig. Snabbt förbyttes ivern till överlägsenhet när jag ifrågasatte varför just Sundbyberg år ut och år in ska leda bostadsbyggandet. Förtäta och bygga högt? – Är det en utveckling vi långsiktigt ska ha, utarmning av landsbygd och förtätning av städerna? – Det är klimatsmart, blev svaret och i nästa andetag var de inte främmande att förtäta och bygga högt i villaområdena också. Och i Sumpans enda kvarvarande skog.

Nu svajade det under mina fötter och omtumlad gav jag upp för dagen. Jag tog det säkra före det osäkra och smög över på baksidan och började kliva hemåt. Jag hade kylvaror i ryggan. Vamos!

Äh men, varför inte klara av den blåaste och den där heltiträfriggan? Nu när jag ändå var upp i gas? Vände och tittade in bland ett helt gäng med blåmärkta valarbetare i olika åldrar och kön. En till och med i permobil. Efter att först blivit hänvisad till den kände från tv men ej sundbybergsförankrade blev det rockad och en ung kalvliknande hanne skickades fram. Han hade sammetsbrun blick och ett urgulligt leende. Liksom alla övriga partier ekades bygga tätt och bygga högt men också effektivare administration. De ljusröda hade minsann härskat så länge i vår stad att ogräs slagit ut. Det slösades men inte med ordning och reda. Medborgarnas pengar måste förvaltas bättre. Och där slog han huvudet på spiken, att vara rädd om sina saker är min melodi och att spara naturresurser, ja resurser. Jag försvann en stund till i de honungsvarma innan jag ryckte upp mig. Har jag sjunkit så lågt att jag ens överväger… Nej, huggaligen. Tog ett djupt andetag och såg bort mot det lilla trähuset. Det såg redigt ut. Omålat men rekorderligt. Kände de sura grannarnas blick i sidan när jag vände mig mot den skäggige ynglingen med mina vid det här laget bevingade frågor. Killen tog nacksving direkt. Skydda det som skyddas ska. Rimliga motiveringar. Bra vision. Misstänksamt skickade jag ut honom på tunnare och tunnare is men han halade tryggt fram isdubbar och hade säkert vänt sig åt rätt håll om han ramlat i. Men det gjorde han inte. Så nu vet jag hur jag ska rösta i kommunalvalet. I år igen. Och det blir inte samma som i övriga val. Jag tar nämligen reda på vad partierna tycker i mina viktigaste frågor. Jag är en aktiv väljare och försöker tänka själv. Hur gör du?

Så nu vet jag hur jag ska rösta i kommunalvalet. I år igen. Och det blir inte samma som i övriga val. Jag tar nämligen reda på vad partierna tycker i mina viktigaste frågor. Jag är en aktiv väljare och försöker tänka själv. Hur gör du?

Missing out

Där kom det igen mullret. Mullret som bara känns mysigt i staden. Mer oroväckande i skogsgläntan. Nu regnar det också.

Blev helt kaputt efter avstädning och hemresa. 8 timmar från frukost till nyckeln slog sig in i låset hemma i Sumpan. Nyckeln som satt på insidan slog i tröskeln. Tur jag slapp ringa på. Hemma hos mig.

Och jag som hade tänkt gå på Säkert! på Grönan ikväll. Istället hukar jag vid mobilen och lyssnar på en gospelskiva med Aretha Franklin. Hur har jag kunnat bli så gammal utan att känna hennes röst? Det verkar andlöst enkelt när hon sjunger. Hur hon tolkar Adeles Rollin’ in the deep. Helt tryggt. Rent. Klart. Varmt. Och jag har missat henne. Till nu.

I kväll missar jag Säkerts Annika Norlin. Hon har en röst jag är mer än bekant med. Finurliga texter. Verkar schysst. En kompis med djup. Någon att lita på.

Önskar jag varit ett mer fanatiskt fan. Då hade jag stått där i regnet och sjungit med. Aldrig att jag ångrat den kvällen hur blöt jag än blev. Inte ens om det skvibbat mellan tårna på vägen hem.

Nu har jag det torrt och litet tråkigt och är trött. Men jag känner Aretha bättre. Sent ska syndaren vakna.

En välsignad skogsglänta

Vi har en välsignad skogsglänta. Vatten i brunn, silkeslent gräs och änglar som förser oss med virke till nya takåsar.

De solögda hade själva drabbats hårt av vinterns framfart.Vårvintern. Över 100 m2 brädgård hade kollapsat. – Se så fin utsikt här är, pekade de stoiskt, serverade hembakta bullar med kaffe och vips kändes våra bekymmer små. Änglastoff klart synligt i solljuset.

Sedan blev det släpkärran hem och härligt snurr på gårdstomten. Det gick så snabbt att jag som vanligt bara såg resultatet. Klev sömnig ut på bron i morgondimman och såg taken malligt sträcka sig mot skogskanten. Raka, släta, stabila. En liten hög sågspån fick jag sopa upp och slänga i dasset. Hantverkartomtar alltså.

Halkar runt i gräset

Vi kom upp sent i år. Hettan har gjort det omöjligt att tänka och att tänka 30 grader i vår lättuppvärmda skogsglänta blev outhärdligt. Vi väntade. Och väntade. Vi väntade ner temperaturen.

När vi så äntligen kom skumpande uppför skogsvägen till Torpet väntade minnen av vintern. Det låg trädslanor över vägen.

Höga av många timmar i hög hastighet blev det avigt. Plötsligt broms och stopp och släpkärran i gung. Mindes, javisst ja, vintern. Det var rekord. Då också. Meter med snö. Ett evigt snöande. Jag såg bilderna på Instagram. De nordliga vännernas ojande. Vojande.

Nu blev ojandet verkligt. Vägen snabbt röjd men sedan. De knäckta taken. Uthus. Vedbod. Den gamla björken nedslagen och slutligt besegrad, vält över stenmuren. Sälgen.

Halkar över gräset. Det visste jag inte. Oklippt gräs. Torrt gräs. Det blir halt. Mina bara fötter får ny vetskap. Så känns varmt lent otuktat gräs i augusti. Som päls.

Blogg till bok

Halloj! Long time no write och här kommer jag hoppande med ett icke-inlägg.

Innan jag pausade är jag rädd att jag dolde alla mina inlägg (vilket jag sorgligt nog gjort mer än en gång). Problemet är när jag publicerar inläggen igen eftersom ni oskyldiga stackare som prenumererar drabbas av ett veritabelt mailregn från mitt håll. Mail efter mail om att nytt inlägg publicerats när det egentligen är gammal skåpmat. Förlåt i förväg. Skälet är att jag har hittat en hemsida som omvandlar blogg till bok men för att kunna göra måste inläggen vara publicerade.

Återigen förlåt.