Blogg till bok

Halloj! Long time no write och här kommer jag hoppande med ett icke-inlägg.

Innan jag pausade är jag rädd att jag dolde alla mina inlägg (vilket jag sorgligt nog gjort mer än en gång). Problemet är när jag publicerar inläggen igen eftersom ni oskyldiga stackare som prenumererar drabbas av ett veritabelt mailregn från mitt håll. Mail efter mail om att nytt inlägg publicerats när det egentligen är gammal skåpmat. Förlåt i förväg. Skälet är att jag har hittat en hemsida som omvandlar blogg till bok men för att kunna göra måste inläggen vara publicerade.

Återigen förlåt.

Annonser

Änglarna i solgasset

Verkstadsdörrarna står nästan öppna varenda dag nu. Så fort solen värmer. Jag tassar förbi mer och mer förundrad. Ingen räkning. Nu har 3 månader gått.

https://mariannehagstrom.wordpress.com/2015/03/27/bara-pengar/

Jag sneglar ner på jackan. Kängorna. Kanske borde jag byta ibland. Visa att jag har. Andra kläder.

Men, nej, jag boar in. Trivs i samma. Turbosockarna. Tjocktröjan. Jackan med luvan. Garboluvan.

Jag synar jackan. Inga raggiga kanter. Alla knappar kvar. Den duger än.

Killarna vinkar och ler. Jag ekar tillbaka.

Kanske dags att byta till sommardäck?

Tält

Tränar tält med fönstret vidöppnat

näsan alltmer kylslagen

kroppen varmt inbäddad

ingen ärta i princessbädden

 

Blåsten ruskar granen därute men den är loj

endast några tonåriga grenar rycks med: -nu händer det grejer! men nej, det bara vaggar. Hit. Dit.

Stadsljud runtom, flyg, tåg, barn, tryggt

 

Tänker bort, fokuserar på vinden, vindkasten

tänker tältduk som enda skydd

sårbarheten, sinnligheten

ofiltrerat

 

Jag vill skogen, en annan bergen

De flesta inte alls

 

 

Berömda sista ord

Jag har ägnat hela våren åt en lättsam bok som beskriver historien bakom berömda citat, så kallade sista ord. Författaren Åke Persson lyckas bra med att tvinna upp historia efter historia. Berättelser om gangsters blandas med kungligheter och ofta cirkulerar flera olika ordvändningar för en och samma person.

Jag skulle kunna ge många roliga exempel men eftersom den kristna påskhögtiden lider mot sitt slut väljer jag följande om Voltaire. Hemskt eller roligt? Välj själv :

När upplysningsfilosofen och religionskritikern Voltaire låg på sin dödsbädd 1778 lär han ha avvisat prästen med ett vresigt ”Låt mig dö i frid.”
När lampan lyste upp vid hans sida, sägs han ha muttrat: ”Flammorna, redan?!” Om den versionen stämmer borde han ha fått några ångestfyllda sista minuter.
Andra hävdar att Voltaire, på prästens vädjan om att avsvära sig Satan ska ha svarat: ”Detta är inget tillfälle att skaffa sig nya fiender.”

Idag skiner solen, jag risslar på mig joggingskorna (!!!), vänder ansiktet uppåt och citerar Steve Jobs: ”Oh wow. Oh wow. Oh wow.”

Plus på kontot

Ivrigt påhejad av David Bowie har jag idag bättrat på karma-kontot. Våren gjorde sitt till också. Plötsligt stånkade sig solen igenom vaddtäcket och mina ben spratt till. När armarna också började spritta var saken biff. Fram med skruvmejseln och Operation Rädda Fluga.https://mariannehagstrom.wordpress.com/2015/03/27/karma/

Det är inte lätt att släppa ut en fluga i det här huset. Min balkongdörr är trettiotal. Det är tre skruvar. Uppe och ner och mittemellan. Skruv. Skruv. Skruv. Bowie flöjtar om Heroes så klart. Det gäller att välja rätt låt för att få extra mycket karma.

Nu är flugan frisläppt och söker nytt natthärbärge medan jag kämpar med att återställa de där jämrans skruvarna. Det är inte lika lätt åt det hållet av någon anledning. Känns faktiskt på gränsen till värt det men nu ber Bowie mig ”-Be my wife” så jag antar att det är det, hur skruvat det än låter 😉

Karma

image

Lyssnar på en korridorares rockplatta från min studenttid i Umeå; det är helt underbart tidstypiskt: ”det kliar så konstigt i mitt underliv har jag fått gonorré eller blivit radioaktiv”* sjunger de förutom Välfärdsblues, Så radikal med flera. Jag tycker det passar bra med denna vänsterplatta just idag, jag har fått ett etiskt dilemma.

Inom buddhismen är karma resultatet av en människas handlingar, ord och tankar under en livstid. Dalai Lama lär tassa lätt på de vägar och stigar han går fram. Minsta kryp ska värnas.
Ser ni mitt dilemma där i bilden. Ser ni flugan? Den tidiga våren har skakat liv i den lilla flugkroppen. Problemet är platsen. Flugan är instängd mellan rutorna i balkongdörren. Vårvimlig i en dödscell.

wpid-20150327_151023.jpg

 

Förutom taskigt val av plats lämnar flugan mig i bryderi. Jag vill inte låtsas som det regnar och låta den förtvina. Jag vill inte släppa in den i lägenheten och ha dess irriterande surr i öronen när jag ska sova. Slutligen att släppa ut den i snö och kyla är helt otänkbart. Nå, hur ska jag optimera min karma?

* de har älskat vid ett kärnkraftverk…också ett märkligt val av plats.

Bara pengar

Nu är det länge sedan jag besiktigade bilen och fick underkänt. Länge sedan jag  fick domen av bilmek-Thomas: bilens tillstånd var ännu värre än väntat.

Med mobilen tryckt mot örat började tårarna tillra och jag kämpade som en blådåre, andas, le, andas. Jag ursäktade mig, andas in, le, andas och vi bestämde tid. Mentalt försökte jag ställa in mig på slutsumman fem, tio, femtontusen, med bilar vet man aldrig. För några år sedan kostade varje mil 40-45 spänn, egentligen borde jag lägga undan 25 spänn per körd mil. Bunkra upp. Vara redo. Nu var jag inte redo, chocken hakade i, ville inte släppa. Jag blev ledsen, onödigt ledsen. Det var ju bara en trasig sak. Bara pengar.

Verkstaden jag anlitar ligger bekvämt i vårt kvarter och killarna som driver det hela är kompisar med mina vänners syskonbarn.  De är sympatiska, det är lätt att småprata en stund på vägen ner till Sumpan.

I måndags när jag passerade på väg hem var jag tvungen att säga: – halloj, Thomas, var är min räkning? -har du glömt?

Det var i slutet på januari – början på februari de la sina magiska händer på vår Renault och vecka ut och vecka in har jag tittat i brevlådan och undrat hur salt räkningen skulle bli. Nu ler Thomas sitt återhållsamma leende och säger: – Nej då, men jag tänkte att; eftersom det blev mer än du räknat med; du skulle få mer tid.

Mer tid. Respit. På hur många ställen får man mer tid att betala sin räkning, utan att ens ha bett om det?

Jag ser och känner en varm medmänsklig våg komma kluckande. Försynt. Mild och ljum. Den gör sig inte till och svallar och bullrar. Den når alldeles lagom nedanför knäna. Banne mig om jag inte känner sand mellan tårna också när jag går den sista biten hem. Jag viftar på tårna.

Mer medmänsklighet:

https://mariannehagstrom.wordpress.com/2015/01/09/bevara-karlek-i-en-burk/

https://mariannehagstrom.wordpress.com/2015/01/13/andas-genom-nasan/